Kassörskan möter en mängd olika kunder när hon blippar varorna som flyter fram på kassabandet. Och avslutningsvis frågar hon: ”Var det bra så?”. Denna alldagliga fråga – som fungerar som en markör i konversationen inför kundens betalning – visar sig vara plågsamt existentiell för kunden som fått smeknamnet ”Känslan”. Serieboken Mjölk och människor skildrar i […][...]

Att läsa en bilderbok av Daniel Sjölin och Eva Lindström är nästan som att läsa en ny bilderbok av enbart Eva Lindström. I Victor är silly finns nämligen mycket som känns Eva Lindströmskt i både text och berättarstruktur, trots att Lindström “bara” står som illustratör. Redan på första uppslaget går det att känna igen sig. […][...]

Kari lämnar dalen, modern, fåren och hunden och beger sig mot Köpenhamn för att besöka Rasmus, en dansk författare och människorättsaktivist hon lärt känna då han var lärare på en internetbaserad kurs hon deltog i. Det blir några märkliga dagar långt ifrån det liv hon vanligen lever och allt är nytt; storstadsmiljön, hans tre döttrar, […][...]

När jag var på biblioteket sist och klagade över att det inte funkade att ladda ner ljudböcker längre, fick jag veta att de hade bytt system och det enda jag behövde göra var att uppdatera mitt lånekort, så skulle det funka igen. Och vet ni vad? Det gjorde det! Sedan dess roar jag mig med […][...]

Författaren tillika läkaren Karin Wahlberg – född 1950 – frammanar med inlevelse och värme sin egen barndom i sin trivsamma serie kollektivromaner från Kalmar, alias Ekstad. Själv är jag visserligen ett decennium yngre, men också jag minns en tid då herr och fru var gängse tilltal, då man kallade kompisarnas föräldrar för tant och farbror […][...]

Ia Genbergs korta roman Detaljerna består av fyra avsnitt, som vart och ett fokuserar på en person som har stått huvudpersonen nära. Först möter vi vännen Johanna och därefter en annan vän, Niki. Båda försvinner så småningom, på helt olika sätt, ur berättarens liv. Det tredje avsnittet fokuserar på Alejandro, och slutligen är vi hos […][...]

Jag tycker om poesi som griper an från första raden. Jag vill oftast inte behöva stånga mig in i lyriken. Därför blir jag glad när jag öppnar Jag ska inte blunda för det i dig som trollbinder mig. Det börjar med att jaget är runt 19, bor i kollektiv och gör musik. Glider runt i […][...]

Som de efteråt skulle lära mig på ungdomsvårdsanstalten fanns det antagligen många anledningar till att jag sensommaren 1992 bestämde mig för att bränna ner min mammas hus. 1992 är Iris Watkins tretton år gammal och bor med sin mamma Grace i ett ganska slitet men också alldeles underbart hus. På sätt och vis är huset […][...]

Verkligheten är något som vi oftast kan enas om. Vi kan peka på hus, träd och bilar och vara överens om vad vi ser här och nu. Men varje individ har också en inre värld, som inte alltid kan förklaras för någon annan. En konstform som kan öppna upp för förståelsen av livets dubbla verkligheter […][...]

De svenska deckarna har länge varit i ropet och i mina ögon tycks de ha en orubblig position bland de svenskspråkiga läsarna (och lyssnarna). Titlarna översätts och går på export – förvånansvärt många når den finska bokmarknaden. Jag tillhör inte längre deckarförfattarnas främsta supportrar men ibland slinker en kriminalroman ner i kassen efter en sväng […][...]