Agneta
i en hög med fjädrar låg.
Vad som hände?
Ingen såg.

Det gick så snabbt!
På en minut,
bland våta löv
tog livet slut.

På pinnen där Agneta satt
är det tomt
och tyst
i natt.

Döden dök
från himlen ner.
Sen fanns vår höna
inte mer.

Under ett rabarberblad har undertiteln – Verser för människor och djur. Redan där blir jag gripen. Det är dikter om människor och djur, men den vänder sig även till varelser. Att texten är till för inte bara barn och vuxna, utan även för borttappade vantar, drunknade humlor, döda hönor och en hundvalp liten som en handflata. Det är så fint att jag smäller av. Målgruppen är enligt förlaget barn mellan sex och nio år och där finns fortfarande det magiska tänkandet kvar. Känslan av att en tupp är någon som räknas, att en insekt kan heta Hasse och ha magen full av mat.

Boken spränger av skira dikter på rim. Men låt inte lättheten lura dig. Det handlar om livet, döden och bär rader om ensamhet, saknad, sorgsenhet men också omsorg och tröst. Genom hela berättelsen går årstiderna. De sätter prägel på dikterna med sina väderlekar.

Nej, jag gillar inte hösten,
den är hård och vild och kall.
Och hur mycket jag än bad den
kom den hit i alla fall.

Blåsten och kylan kan vara metaforer för känslor. Skatornas bråk i buskarna kan tolkas som en önskan om ro och försoning. Men jag är inte säker på att många sjuåringar gör den kopplingen. Fast det spelar faktiskt ingen roll.

Förutom humlor, höns, hundar finns en pappa. En pappa som betyder mycket, som kryper in med varm choklad under ett rabarberblad, men som också försvinner med flyttkartonger när vintern biter som värst. Och kvar är jaget, frosten och funderingarna. Men det finns en öppning och ett hopp. Det finns en sammansmältning mellan människa och djur.

Varenda liten dikt är en glimrande pärla och dikterna hålls ihop av de ljuvliga illustrationerna som blir som en omfamning till texten. Det låter larvigt, men texten bor i bilden på ett makalöst vis. Att, såsom Lena Sjöberg, skriva, illustrera och formge sin bok själv behöver inte vara en fördel. Det kan visa sig bli inskränkt och navelskådande men här blir det till en magisk, stor saga för människor och djur i alla åldrar. Jag ska läsa Under ett rabarberblad för min hund och då kanske vi bägge minns den där gången för sex år sedan då han var den där pyttiga, sammetssvarta valpen som helst sov på min hals.